På djupet

Så, nu har jag hittat några fiskar från vår snorklingstur i söndags. Två riktigt stora, många väldigt vackra och så till sist en fantastisk korall som är blå i topparna!

Grattis Paul Hansen!

Jamen, det här är väl jättekul! Paul Hansen har blivit vald till årets bästa pressfotograf i världen! Och honom har vi träffat! Ett väldigt positivt möte.

Det var han som fotograferade när DN gjorde ett reportage om livet fem år efter tsunamin. Paul och journalisten Mats Carlbom träffade vi när de kom hit till Phuket, för att ge dem en bild av hur livet är här och sedan följde de med Per på en välsignelsegudstjänst, vilket resulterade i en förstasida på DN den 27 december.

Och en sida till blev det inne i tidningen. Det var ett fint reportage där de följde flera olika människor som visar på att livet faktiskt återvänder efter något så overkligt hemskt som tsunamin var.

Tänk att kunna förmedla så mycket i bilder... Jag har sett andra bilder Paul har tagit från olika delar av världen. Se och begrunda du också!

Peppes Bodega

Thaimaten är ju så god och vi äter den gärna! Men, det händer att vi går till Peppes Bodega i Karon och frossar i grillat och potatis i någon form! Portionerna är så stora att vi instämmer med mannen som sa till Peppe när han gick: Om jag spricker är det ditt fel!

Jag åt potatisgratäng och fläskfilé med grönpepparsås och det var så mycket, att jag bad att få med mig resterna hem och de räckte för att både Jonatan och jag skulle bli mätta idag!

Jonatan åt "Jättegrillspett"

och Per "Honungsglaserade revbensspjäll". Allt var bara så gott!!!

Mätta och belåtna tog vi en tuktuk (taxi) hem och den här chauffören hade sin fru (tror jag i alla fall att det var...) med sig som sällskap på körningarna. Varför jobba ensam när man kan vara två och ha trevligt samtidigt?!

Just nu sitter mina båda pojkar och pluggar dykteori. De ska nämligen ta dykcert och kursen börjar i morgon. De ser fram emot det!

I går hade vi lite förträning med snorkling i Ao Sane och vi njöt av alla vackra koraller och fiskar! Det är verkligen en sagolik värld! Men att dyka, nej det hoppar jag gärna.

Så roligt!

Tänk att få åka till flygplatsen och möta sin äldste son när han kommer hit för första gången! Och visst hann vi till en härlig solnedgångsmiddag! Och hissa en rispapperslampa från vår takterrass. Nu har vi tre veckor framför oss att få umgås med Jonatan och det ska bli så roligt!

17.40

Jag säger bara en sak: Idag, 17.40, på Phuket International Airport!

Så hoppas jag vi hinner med en välkomstmiddag i solnedgången på Nai Yang Beach!

Berättar mer senare! :)

"Får vi bjuda på lite vatten?"

- Det är som att gå omkring i en bastu, sa Anna efter att vi varit ute en stund på stranden för att göra lite reklam för oss. Vi är på Koh Lanta nu och vill tala om för svenskarna att vi finns. Det gör vi bl a genom att bjuda på en flaska vatten.
-Oh, vilket gott vatten, tyckte en tjej!
Dessutom lämnar vi fram flyers och bjuder in till både vandring, måleri och gudstjänst.

Gudstjänsten blir den här gången på torsdag kväll och en grupp barn från Lanta Sanuk School kommer att vara med och sjunga. "Vår kantor" är inte med den här gången tyvärr, så jag sitter och tränar psalmerna på gitarr... Om vi inte har sådan tur att en nykommen lärarkandidat på skolan kan och vill spela på synten vi har med. Jag hoppas på det!


Vi ser ju aldrig på TV numera, men på det hotell vi nu bor på, har de SVTWorld och där kan man se svenska program! Så nu ser vi både "På spåret" och "Plus" med Sverker och en del annat... Allt är bra! :)