Morgonsamling

Morgonsamling på skolgården nedanför vår bostad. Ofta spelar en blåsorkester som jag antar består av några av skolbarnen: "Oh, when the saints, go marching in, oh, when the saints go marching in. Oh, Lord, I want to be in that number, when the saints go marching in!"

Jag vet inte om de är medvetna om vad de spelar, men kan inte låta bli att tänka på all diskussion som pågår hemma om skolavslutningar i kyrkor...

Här spelar buddhistiska barn en sång med kristet budskap nästan varje dag... Och i Sverige får man inte ens sjunga en sommarpsalm en gång per år!

Även om skolbarnen kanske har en annan text till den här melodin, så är det andliga livet så mycket mer accepterat här. Alla dessa små husaltare som har fått sina gåvor av dryck, blommor, rökelse och något ätbart i en "morgonbön", nytt för varje dag. Människor som mitt i vardagsbruset stannar upp och bugar och stillar sig en stund inför det som är högre.

Varför är vi så rädda för att visa detta i vår vardag?

Hur ska jag...

... kunna lämna vår fina palm som stått så stadigt sedan oktober 2009 genom starka monsunvindar och i gassande sol och fortfarande är lika fin som när vi fick den?! Eller "Fars dags-blomman" som blommar sin tredje omgång sedan november. Några veckor har den varit grön och vilat, annars har den sprakat i orange-rosa-vitt-cerise?
Och nu senast när vi till påsken köpte en gardenia. Varje morgon sprider den sin doft till frukosten.

Ryms de i två kubikmeter?

Säkert går det att pressa ner lite värme och solsken också, så de kommer att trivas i Gamla Uppsala...

Vi vinkar av en sista gång

Tänk att det var igår vi cyklade på Koh Yao Noi och njöt av det fantastiska Pang Nga-landskapet. Det är SÅ VACKERT! Och igår som vi stod och pratade om att det är säkert lika gott att äta här som att äta på finaste restaurang!Inget fönsterbord i världen kan tävla med denna utsikt!

Vi valde dock ett annat ställe att äta på och upptäckte helt plötsligt att en tappad bit vitkål "åkte omkring"! Hjälps man åt så går det, tänkte myrorna och tog med sig maten. :)

Så idag, efter lite sista inhandlande och ett sista dopp i poolen har vi då haft vår avskedsmiddag på Nai Yang beach. Elisabet och Isaac sitter just nu på flyget till Bangkok och åker vidare i natt till Arlanda.

Hoppas de får en bra resa med mycket sömn.

Nu känns det konstigt. Det blir ju så tomt när vänner åker. Dessutom är vi på det klara med att vi själva sitter på planet hem idag om tre veckor! Så nu är det fokus på att avsluta arbetet här för vår del och tänka igenom vad av allt som ska med hem som ska få åka båt (2 kubikmeter, hur mycket blir det?) och vad som ska få vara en del av 23 kg plus 7 kg handbagage som får flyga med oss...

Till Koh Yao Noi

På nordöstra sidan av Phuket ligger Bang Rong Pier och därifrån kan man ta longtailbåt en dryg timme så kommer man till "Thailand för 20 år sedan" och det heter här Koh Yao Noi. Isaac föredrog att vara ute och dyka i två dagar och vi andra åkte dit över helgen. Mitt emot mig på båten satt dessa kvinnor och åt vindruvor.
Så måste man ju sova lite. Trots ljudet från båtmotorn, sov de gott.

Vi checkade in på vårt hotell och hyrde var sin cykel och hann bara några hundra meter innan det var dags för vår lunch. Vi vilade först medan de lagade till maten...

och så njöt vi ännu en gång av god thailändsk mat.

Cykelturen fortsatte och vi cyklade kanske 25 km. Det blev många stopp! Både för fotografering...

och för att köpa färdkost. Här honungsrostade popcorn.

Hos sjözigenarna i Rawai

Nere på Phukets sydspets finns öns största grupp av sjözigenare. Jag tror att de är runt 2000 personer på ett litet område, så de bor trångt. De livnär sig på att sälja pärlor, snäckor i alla varianter och former (t ex smycken) och jag behövde köpa några snäckor så vi tog en tur dit. Det är alltid roligt att titta på fiskförsäljningen och kvinnan ovan står och sorterar räkor efter storlek.
Bakom disken rensas fisk.

Men vad är detta?! Alger? Går de att äta månntro? De låg ju bland allt annat ätbart.

Här är i alla fall red snapper som vi har ätit många gånger då vi ätit fisk på restaurang.

Några småfiskar sammanbundna med en kvist.

Per undrade om vi köpt med oss hummer, men nej. 2 200 baht per kilo. Men den här lilla hade kanske inte blivit så dyr. Jag tror att Per är lite sugen på att prova på att tillaga en innan vi åker hem. Får se hur det blir med det.

Pannkaksdags!

Vi har upptäckt en ny sorts pannkaka! Dessa fantastiska thailändare med sina små välutrustade gatukök: moppe med sidovagn som innehåller allt de kan behöva för serveringen. Denne man hade mycket att välja på! Alltifrån matiga pannkakor med ost, kyckling och diverse kryddor till den lite mer söta efterrättsvarianten! Vi hade just ätit, så det fick bli en banan- och kokospannkaka. 50 baht kostade den och den räckte till fyra!
MUMS!

Färdig smet hade han i plastpåsar och fyllde sin tillbringare med den. En liten klick på "spisen".

Han spred ut den över hela plattan med van hand.

Skivade banan och spred ut färdigriven kokos från kyllådan. Detta var ju vad jag hade beställt.

Men så kom det där lilla extra: ringlad choklad i form av en blomma,och så både chokladströssel och vanligt strössel i många färger!

Han målade en tavla på pannkakan, vek ihop den till en strut och sålde för 10 kronor.

Och vi åt och njöt! :)

Gammal vänskap

Upptäcker att jag bara har haft med karlarna på bild hitintills och det måste genast åtgärdas!

Elisabet måste ju få vara med i rutan, hon som är den jag först lärde känna när jag som ny lärarstuderande började högskolan. Och det var länge sedan...

Hon bor numera i Nederländerna, vi ses ibland, om än inte så ofta. Därför är det extra roligt att få besök av henne. Att sedan man och son följde med, var ju bonus!

Jag tar fram en bild från ett restaurangbesök i Patong. Det dyker alltid upp försäljare när man sitter till bords och oftast säger vi vänligt men bestämt "Nej tack" till vad de har att erbjuda. Men, denna gång köpte både Elisabet och Per var sin hatt! Nerprutat till 150 baht styck (33 kronor). Tusen små tyglappar ihopsydda till en fin hatt med härligt mönster, det är väl inget att säga om?!

Och känner jag Per rätt, så kommer hatten till användning nästa gång han ska vara auktionist igen hemma i Sverige!

Shopping och bergsklättring

Över en vecka sedan vi kom hem från Bangkok och jag har inte skrivit något... inte bra. Det händer så mycket, så jag vet inte var jag ska börja. Det får bli ett axplock:

Våra svensk-holländska vänner är med oss till Phuket. En dag upptäckte Elisabet och jag att Old Phuket Town är riktigt trevligt att gå och strosa i. Där finns många mysiga affärer och jag tror att vi måste tillbaka... :)

Som vanligt fanns det något att fota ute på gatan: som de fröknar vi är, reagerade vi förstås på hur skolbarnen tar sig hem! Nej, säkerhetstänket är inte som hemma i Sverige! Så var det då de fina butikerna som hade så mycket härligt. Några påsar hade vi med hem...Hur många sjalar behöver man?

Kanske det räcker med ett kort? Här är stället som verkligen hade exponerat sina saker på ett vackert och eget sätt!

Så tog vi oss ett dygn för att åka till ett av våra favoritställen, Railey beach. På vägen var vi bara tvungna att stanna och fotografera mannen som hade en paus i arbetet!

Railey beach erbjuder bland de bästa klättringsställen man kan hitta i världen och med Tom och Isaac med i sällskapet, så blir det klättring av (åtminstone för några av oss...)! Så fort vi checkat in på hotellet, var de igång! Ser ni Isaac? Han var verkligen jätteduktig.För Elisabet och mig var det alldeles underbart att njuta av naturen och vandra på stranden. Bilden nedan är från tidig morgon. Naturen är verkligen mäktig här!

Den här dagen försökte sig även Per på att klättra. Jodå, det gick bra, några meter i alla fall!

Väl tillbaka på Phuket igen, tar vi oss in till stan för att gå på en pizzeria som har sitt eget stuk på pizzorna: här är det thai som gäller. Tom provar förstås Tom Yam-pizza med sea food som är riktigt het. Jag åt en med kyckling och curry, starkt och gott!

Nu har Tom lämnat oss, jobbet kallade. Men Elisabet och Isaac stannar ett tag till och nya äventyr väntar! Imorgon åker grabbarna ut och dyker. Vad vi ska göra? Ja, jag tror vi måste se om det finns några fina sjalar kvar inne i Old Phuket Town... :)

Bangkok by bike

Vilken dag vi har haft! Under åtta timmar har vi cyklat kanske 2 mil, för det mesta där det inte är någon biltrafik. Med cyklar utan fotbroms, bara handbroms vilket jag inte är van vid! Så det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun! Ofta åkte vi utefter kanaler där vi kunde möta både mopeder, gående, hundar och katter... Men för det mesta var det bara vi.
Det var inte helt lätt att fotografera, så det blev bara några kort och alla var inte helt skarpa... Fokus fanns på annat...

Jag förstår inte hur hon kunde hitta, vår söta guide Jam. Det var ett virrvarr av vägar men hon tvekade inte en enda gång. Men trots att vi bara var en grupp på sex personer och två ledare, lyckades vi med konststycket att "tappa bort" ena halvan av gruppen ett kort tag. :)

Lunchen intogs på en av Bangkoks "floating market". Det blev förstås thaimat och efteråt gick vi runt en stund. Där satt mest kvinnor och sålde olika saker från sina små båtar. Den här kvinnan sålde lime. Hatten är perfekt, den ger skugga och är luftig. Och fin tycker jag. Men jag tror inte att jag köper med någon hem... Det känns som att den passar bäst här på något sätt!

Den här mannen kunde laga till de mest fantastiska rätter från sin båt! Så smidigt att ha allt omkring sig, var det något han inte nådde, så tog han bara fram en tång, så nådde han.

Vet inte varför de sålde sköldpaddor, men söta var de, små som gamla femöringar.

Åker du till Bangkok, så är detta sätt att se Bangkok verkligen värt en dag! Så variationsrikt, intressant och roligt det har varit!

Till huvudstaden

Då var vi i Bangkok igen. Taxin som tog oss från flygplatsen in till stan, körde i 150 km/h och vi hade inga bälten! Det gick!

Vår kära kyrkoherde ordnade i torsdags med härlig avskedsfest för oss tillsammans med folk från den konsulära avdelningen som vi har haft en hel del med att göra.

Så igår morse mötte vi våra vänner som just kommit. Det blev en heldag i Bangkok:

Jim Tompsons house.
Promenad utefter kanalerna för att nå floden.

Det gäller att fånga den fisk som finns.

Så framemot kvällningen tar vi oss upp till våning 61 på Banyan Tree Hotel.

Men ack, här kommer man inte in med sandaler och shorts! Men det ordnades med lånta byxor och skor! Till våra grabbars stora glädje!

Vilket gjorde att vi kunde kura skymning där uppe!

Idag är det "Bangkok by bike" som gäller! Återkommer.