Stolt, jag?

För ett tag sedan var vi med på en samling på en av de svenska skolorna. Fröken frågade alla i ringen vad vi var stolta över. Vi skulle få säga var sin sak. Min tur kom mot slutet och jag visste inte var jag skulle säga. Sa: Stolt, vet inte om jag kan säga stolt, men jag känner mig i alla fall nöjd över att jag ... Hon sa att jag visst skulle säga att jag kunde känna mig stolt över det jag hade sagt och berättade senare för mig att speciellt kvinnor i min ålder hade svårt att säga att de var stolta över något.

Så nu kommer det:

Jag är riktigt stolt över att jag varje morgon går ut till vår 17-meters pool och simmar en timme!

Det känns som bra motion nu och här (om vi inte går på stranden på morgonen, innan det blir för varmt). Fråga mig gärna om någon månad om jag fortfarande simmar...

Och du: Vad är du stolt över?

Stortävling i Kata

Det är surftävling här i dagarna tre. Vill ägna detta inlägg lite extra till min kära dotter som jag tror gärna skulle varit här nu. Kanske någon mer som längtar hit?
Intresset är stort och många är de som vill föreviga dessa skickliga vågmästare. (De finns inte bara hemma utan även här... Frågan är bara vilka som är skickligast?)
Säkert får den här mannen bättre bilder än jag får med min lilla kamera (vare sig jag har röda streck på bilderna eller ej), men å andra sidan så hade jag nog inte haft den kvar om den hade varit min... (Per blev ju av med sin kamera i och med inbrottet.)
Min lilla goding ligger bra i väskan, alltid med.

Vilka coolingar här finns! Många thailändare är tatuerade, men få blonderar sig.

Så här bra blir mina surfbilder...

och den här bilden, som jag beskar av förklarliga skäl, hittar jag tyvärr inte. Vart tar namngivna bilder vägen? Men som sagt, jag håller på att lära mig mitt nya bildprogram.

Måste ta med enda bilden från idag som inte har några streck. Vår beach.

Strandpromenaden avslutades som ofta med ett besök på marknaden för att få lite färsk frukt med hem till frukosten! Idag blev det papaya, mango, melon och bananer.

Bakom galler

Vi hade verkstad utanför oss häromdagen. Det var tillverkning av köksfönstergaller till tre lägenheter.

Dagen efter var allt klart! Nu ska det mycket till innan någon objuden gäst kommer in den här vägen i alla fall!

Istället för att det är förövarna som sitter bakom galler, så är det vi...! :) Känns dock bra!

Men varför är sista bilden randig, är det någon som vet? Smuts i kameran? Värme? Fukt? För gammalt minneskort eller...

Back up?

Ja, kära vänner, gör ni back up på era datorer? Eller gör ni som jag, köper en extern hårddisk och tänker att en vacker dag så ska jag nog ta och göra back up på min dator? Men då kan det hända, det som hände oss förra lördagen: inbrott hemma och stöld av två datorer och en kamera! Inte alls kul! :(
Efter poliskontakter (bl a de var här och letade fingeravtryck) och måttagning för att få galler framför köksfönstret, har vi köpt nya datorer. Gissa om det ger oss merjobb?!?
Jag har just nu installerat ett nytt bildprogram och vet inte hur det fungerar, så det känns lite som att börja om från början.
Nu håller också ett antivirusprogram på att gå igenom mina filer. Ett ryskt antivirusprogram! Vad ska man tro om det!?!

För övrigt mår vi bra! Var nere på stranden och spelade boule i lördags med ett gäng svenska gubbar. Det var riktigt roligt! Hade gärna lagt in en bild därifrån också, men jag vet inte hur jag ska göra...

Bäst idag!

Att resan hem från Koh Lanta idag gick bra, är jag glad över. Men gladast är jag över 30 minuter skype med kära dottern! En kille hade visat henne ett billigt och bra internetcafé där man också kunde skypa. Tack för det, du käre okände afrikan! :)

Mali är landet hon är i, ett par dagar till i alla fall.

Hotellfrukost

Visst är det härligt med frukostbufféer! Men ärligt: hur mycket orkar man stoppa i sig av allt det goda som står framdukat och frestar?! Och det blir ofta för mycket, eller hur? Så därför gillar vi ovanstående!

I dag fick faktiskt frukosten intas på vår lilla vindskyddade innergård här på Koh Lanta. Annars är det måltider på stranden, med utsikt över havet som gäller, morgon, middag och kväll. Men idag blåser det massor och regnar nu och då. Snart står ett skolbesök på programmet hos en av de två svenska skolorna som finns här. Det tycker jag är roligt! Att få inandas lite skola! :)

Och i eftermiddag ska vi leta reda på en resort som tydligen ägs av två svenskar och som vi inte har vetat om. Vi som trodde vi kände till alla svenskar här...

Änglarnas stad

Ja, det är så den kallas, Krung Thep på thailändska. Där var vi nyligen, alltså i Bangkok, för några dagars jobb med vår kyrkoherde. Naturligtvis hann vi med lite annat också. Per ville se hur det såg ut i centrala delarna där det var som mest oroligt i våras. Hans bilder ser du här: Allt är ännu inte riktigt återställt, men ganska snart kommer det att vara som vanligt igen och folk kommer att handla som de alltid har gjort i de stora varuhusen.
Bakom stora skärmar med positiva budskap jobbas det med återställandet.

Visst är det bra: förbjudet att ta fram vapen och kniv! Däremot är det grönt ljus för att läsa en bok!

Observera att varje "prick" är ett huvud!

Jaa, det får vi verkligen hoppas! Att "Everything will be OK." Att ledarna för detta land kan samtala sig fram till lösningar som ger Thailand lugn och ro. Jag önskar dem lycka till av hela mitt hjärta!

Mellan Phuket och Koh Lanta

Vår första Koh Lanta-tur för säsongen påbörjades igår. In the middle of nowhere finns ett antal korgaffärer och vi stannade på ett ställe där vi varit förut, någon gång i början av året. "Yes, I remember you" sa kvinnan som äger butiken. Det som är roligt är att hon är så bra på engelska och så hon kommer från Phuket.

Det är inte första gången vi förstår att vi är ihågkomna. Thailändarna är fenomenala på att komma ihåg människor!
Bilen var inte full av grejer den här gången, så vi passade på att handla. Skulle nog kunna köpa allt hon har, men nöjde oss med nedanstående. Kakpåsen fick vi på köpet.

Hängmattan, ja, man blir ju som de man umgås med, heter det ju... :). Och morteln har jag tänkt att göra papayasallad i. (Det lärde jag mig på matlagningskursen i Chiang Mai.)
Tre orkidéer får vi köpa till hållaren och för övrigt: korgar behöver man ju alltid, eller hur?! Priset? Ja, 325 kronor ungefär. Det var morteln som var lite dyr, gjord av tamarindträ.

Vi hoppas att vi får möta Dao igen. Kanske när hon kommer till Phuket för att hälsa på sin mamma. Vid årsskiftet får hon sitt tredje barn och om ett par veckor ska hon på ultraljud och få veta om det blir en pojke eller flicka. Men hon skulle inte berätta för sin man... ! :)

Stora lass!

Det är alltid roligt att resa. Man ser så mycket. T ex har vi många gånger beundrat thailändarna för deras skicklighet att lasta! Här en moppe med sidovagn som transporterar korgmöbler! Vi såg aldrig då den körde, men på något sätt har den ju kommit hit...

Och röd varningsflagga finns också! Det är bra!