Glad midsommar!

Har gått och haft lite separationsångest några dagar. Hur ska jag göra med "Gennet under palmen"? Nu sitter jag ju inte där längre och då är det väl dags att avsluta den. Eller?

Jo, så får det bli.

Men en sista bild av Phuketstränderna avslutar jag med. Det är vår avskedsmiddag för oss själva med rester från kylen (stickey rice och mango) nere på stranden i Nai Yang. Det var så gott, så varmt, så soligt, så vackert och så vemodigt...

Med mycket i bagaget (både fysiskt och mentalt) och många erfarenheter rikare, har vi nu hunnit med en snabbis i vår nya hemstad Uppsala, lite hämtning av saker i vårt lilla förråd i Nässjö och åkt till Öland. Så härligt att vara här! Att njuta av naturens dofter, se sädesärlans vippande och höra bofinken och att snart få äta sill och färskpotatis, det är grejer det!

Så alla vänner: GLAD MIDSOMMAR önskar jag er! Nu ser jag fram emot att träffa er på annat sätt än genom bloggen.

Vi ses och

far väl!

Sista självande minuterna

Jag tror att vi låter vår lilla husängel hänga kvar, nu när vi lämnar vår bostad här i Kata. Det är med vemod vi lämnar, så mycket fantastiskt har vi upplevt de här tre åren (nästan) .

Nu sista veckan har det skickats hem saker med båt (det blev lite mer än 2 kubikmeter, men de lät oss ta med allt utan extra pålägg!), tagits farväl och ordnats med en massa praktiska saker.

Igår kväll var vi bjudna till sista avskedsmiddagen. Det var tre thaikvinnor och en svensk-italiensk man och två barn som stod för den och vi åt svenskt: en grillad, mör (unikt!) köttbit, grönsallad och potatisgratäng med ett gott (unikt!) vin till! Så trevlig kväll!

Efter middagen satt vi två och en halv timme och skypade med våra efterträdare! De hade många frågor och var förstås nyfikna på hur de skulle komma att bo, så det blev en rundvisning. Vi tror att det blir jättebra och önskar dem förstås så mycket lycka till när de åker hit i slutet av september.

En sak till har vi hunnit med: Vi har köpt biljetter till Phuket två veckor i oktober! Introduktion av nya medarbetare står då på programmet! Och några dagars semester. Gissa om vi är glada över det?!

Med andra ord: Det gör inget om vi glömmer något... Vi kommer tillbaka! :)

Nu är det tre timmar kvar tills vi åker till flygplatsen. En liten klump kommer i halsen och en tår i ögat, men vi har samtidigt så mycket att se fram emot, så det ska nog gå...

Tack alla, för att ni har varit med mig här under palmen! Jag har väl inte suttit under den så långa stunder, om än någon. Men skönt och fantastiskt har jag haft det! Nu vet jag inte vad som väntar i framtiden när det gäller arbete, men det ordnar sig.

PS till Kristina: Ängeln i bilen tar vi med hem. Kan nog behövas även i den svenska trafiken!

Ner med skyltarna

Det var länge sedan det blev någon strandpromenad, men nu försöker jag hinna med det. Snart är det slut med dem härnere på Kata beach i alla fall. Det får bli promenader vid Kalmar sund i stället och det är inte fy skam det heller...

Men det är minsann inte som under högsäsong här. Nej, det är rejäla vågor och röda flaggor som varnar för de farliga underströmmarna. Många av "barerna" har stängt och det ser lite sorgligt ut. Men vi har lämnat lite spår efter oss, som vi inte bryr oss om att ta bort. Den lilla röda klisterlappen står det Svenska kyrkan på och vår hemsidesadress. Men skyltarna nere vid vägen tog vi bort idag. Och så ska vi åka runt och plocka in alla reklamskyltar på våra 16 tuktukar! "Svenska kyrkan finns här för dig" är ju dumt att de åker omkring med när vi inte är här. Till hösten får våra efterträdare ta samma tur och få dem uppsatta igen. Ett sant nöje!
En avskedslunch hann vi med idag också: Pastor Josef och hans fru valde ett trevligt ställe som vi inte hade varit på. Han är duktig på engelska och har mycket att berätta om hur Gud verkar här.

I morgon kommer flyttkarlarna! 2 kubikmeter?!

Mer Angkor Wat

Dagen har fortsatt med gamla tempelruiner, mest från 900-1000-och 1100-talet! Fantastiskt! Området som länge varit bortglömt, återupptäcktes av fransmännen i mitten av 1800-talet och då röjde man och "plockade" fram dem ur djungeln.

Men på ett av templen lät man bli att ta bort all växtlighet och med tiden har de vuxit ihop med murarna.

Jag förstår inte varifrån träden hämtar sin kraft. Trädkronorna såg alldeles friska och gröna ut!

Här var det dags för lunch för en av arbetarna vid ett av templen. Kanske han hade klippt gräs. Eller så renoverade han. Han hade i alla fall fått sig en ananas med hjälp av en yxa!

Enda barnet jag såg som inte sålde något. Vi förstår att fattigdomen är stor här och det finns barn som inte går i skolan, eller så går de halva dagar. Resten av tiden säljer de saker. För "one dollar".

Många är servitriserna på matställena och det finns tid att filosofera lite.

Lotusblomman. Den är så vacker!

Fram emot eftermiddagen började det regna, men det hindrade inte dessa arbetare från att fortsätta skörda riset.

WOW!

Så häftigt! Vi har varit mest i 1100-talet! Samtida med Vreta klosters kyrka! Här finns ett 50-talet tempel mer eller mindre i ruiner (som håller på att renoveras, precis som i Vreta, men här blir de nog aldrig klara...) utspridda på ett stort område. Vi hyrde en bil med chaufför och en guide. Och vi tittade med stora ögon!
Vår duktiga guide berättade massor! Väggarna är fyllda av historier, mest från hinduismen.

Och fram emot solnedgångstiden, gick vi upp på ett berg där tempelruiner från ett tempel byggt på 900-talet finns!

Tillsammans med många andra, väntade vi på att solen skulle gå ner.

En bit bort mullrade det och regnet kom snabbt närmare. Vi blev ombedda av en guide att gå ner och det var nog bra: Just när vi satte oss i bilen för att åka hem, kom regnet. Och det vräkte ner! Vi åkte genom översvämmade vägar tillbaka till hotellet och det fick bli middag där ikväll. Kambodjansk mat, ganska lik den thailändska. Med andra ord: GOTT!

Det blir nya gamla tempelruiner i morgon!

Vi gillar varandra...

Golden Temple Hotel och jag! Åtminstone gillar vi samma färger. Free pick up från flygplatsen. Det är högertrafik här och turen tog 20 minuter.
Hur mycket ger man i dricks? 1000 vad det nu heter, är mindre än 2 kronor.

Leak gör allt för att ge oss ett varmt välkomnande! Fresh ice lemon tea, nu blir det gratis massage en timme och så bokar vi eftermiddagen för tur bland templen.

Blir nog en bra dag!

Du gamla, du fria...

Har du sjungit "Du gamla, du fria..." idag, dagen till ära?

Vi har firat nationaldagen på anrika "Oriental hotel" i Bangkok och det var fint värre! Men vi sjöng inte. Jag vet inte varför. Vi var många svenskar samlade, musiken som strömmade ut genom högtalarna... men nästan ingen sjöng! Jo, inom mig sjöng jag "Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden! ??? Hm...

Vackert hade de ordnat i alla fall, bl a med en isskulptur. Mot slutet av kvällen var det inte mycket kvar av kronorna.
En flickkör sjöng den thailändska kungssången efter att den svenske ambassadören hade talat. Han gör som vi: flyttar hem till fosterlandet nu i juni.
Ja, då är det sängen som gäller. I morgon bitti kl 6 ska vi vara på flygplatsen. Kambodja nästa!

Bråda dagar

Nu består dagarna till stor del av plockande av saker: det som ska åka båt kommer in i gästrummet och den 15 juni packas det av en flyttfirma. 2 kubikmeter? Ja, det blir spännande att se hur mycket vi har som vi tänkt ska skeppas.

Jobbsaker som ska vara kvar, ska vara redo att tas över av våra efterträdare så det behöver ordnas lite med det.Ett och annat inhandlas för att tas med hem... En hel del ska slängas och som tur var hade sopbilen just kommit (det var rätt så fullt i och runt omkring de två små gröna soptunnorna som servar hela kvarteret...) och mannen på bild nedan hjälpte Per att tömma bilen på soporna. Per fick en kram av honom! Trots att det bara var förmiddag, var det nog lite annat i josglaset i morse...

Och så är det då avskedsfesterna! Vi bjuder hem och vi bjuds.

Det fattas inte bord i detta hem. Nej, thailändarna sitter helst på golvet. Jag och de svenska männen som var här, satt vid bord där det var dukat för oss.

Likadant var det hemma hos oss igår kväll: Jörg, vår tyske lägenhetsägare, satt i soffan och hans thaikvinna på golvet. Men vi hade alla suttit runt matbordet och ätit (etiopiskt faktiskt! Tack Elina för pepparn!). Och här förevisas mer inhandlat: Per har köpt woksaker, så nu är det bara en gasflaska som fattas hemma i trädgården, sedan blir det thaimat!

Men vi hinner ta det lite lugnt också. Häromkvällen tog vi de sista dropparna ur en glöggflaska och ädelost på pepparkakor! Det är gott, var lite fel i tid men går ju inte att slänga! Frågan är hur jag gör med de fyra semmelbullarna jag har kvar i frysen... Och mandelmassan? Ska vi äta semlor innan vi åker den 20 juni?

Nu har vi i alla fall nationaldagsfirande på måndag i Bangkok att se fram emot!

Och därefter tre dagar i Kambodja! Vi ska besöka Ankor Wat.