Ja, så är det dags igen för en av mina favoritsysselsättningar här: åka och möta gäster vid flyget! Nu är det bror/svåger David med familj som ska vara hos oss en dryg vecka. Så roligt!
Måste firas!
Och självklart också barn långväga ifrån. Men är det några som har flytvästar på sig så är det barnen från Europa.
Så där ja. Passade på att göra lite jobb också. Thailändarna verkar tycka mycket om klisterlappar och nästan överallt där jag frågade om jag fick sätta upp dem, fick jag Yes, ok! till svar. Så nu är stränderna i Kata och Karon tapetserade med våra stickers på alla ställen där man kan handla något ät- och drickbart!
Vi lämnar familjen Olofsson och åker tvärs över ön Negros (genom alla sockerrörsodlingar) till staden Dumaguete för att möta vår tanzanianske vän Elimelech. Han är präst i Tanzania, men här i två år för att studera på Silliman Univetsity. Hans familj, fru och två små barn finns kvar hemma... 20 mars blir han klar. Han längtar!
Och nu några dagar får vi ha trevligt ihop med honom! Sea food på Hayahay är inte det sämsta!
Det är ingen direktingång till flygplatsen eller busstransfer, utan vi får gå en bit och då delas oranga paraplyer ut som solskydd. Vi har landat i Iloilo i mellersta Filippinerna och ska hälsa på familjen Olofsson, prästparet som är lärare på ett prästseminarium här.
Det är inte mycket vi vet om Filippinerna (förutom att landet består av över 7 100 öar, varav 900 bebodda!), men Fredrik är insatt i det mesta efter nästan fyra år här och berättar om allt ifrån apan som ingick i huset då de flyttade in, till politik, ekonomi och religion.
Kapellet är fullt av präststuderande och även några kristna i området kommer. Det är härlig stämning och glad sång. Vi är inte riktigt bortskämda med detta! Det märks att vi är i ett land som genomsyras av kristendomen (framför allt katolska kyrkan men också baptister och andra evangelikala kyrkor)! Överallt ser vi kyrkor och på båten vi åkte med så småningom, började säkerhetsinformationen med en bön om säker resa!
Vi har några dagar ledigt och ska åka till Filippinerna för att hälsa på vänner. Lågprisflyg är det som gäller och då blir det ca 30 timmar från dörr till dörr men bara sex timmars effektiv flygtid! Vi får en dag i Kuala Lumpur och där beundrar vi från utsidan Twin Towers som är bland de högsta i världen. Nästa gång får vi gå dit på morgonen och köa för biljetter upp till övergången mellan husen. De delar ut ett begränsat antal sådana och man ska ha tur för att få dem.
Resorna tog på krafterna och vi slumrar här på flygplatsen i Manilla.
Innan jag går och lägger mig, måste jag få titta på något vackert! Karon beach i mitten av september månad. Om en månad är här fullt av solstolar, men just den här dagen var det bara tomt och underbart vackert! 
Inte mycket hände till en början, det blev mest att studera folk.
Vi hade ingen aning om vad vi gjorde reklam för.
Smågrabbarna förberedde sig för att slänga småsmällare.
Även storgrabbarna gillar smällare, men de hade smatterband och andra lite kraftigare saker.
Och så kom de då! Och nu citerar jag Britt-Marie Bergman Saengkhamchu i boken "Resa i Thailand": Dessa människor - de flesta är män, men även kvinnor förekommer - är i trans. De är övertagna av gudarna och har fört piercing till en högre nivå.
Och nu visar jag bara mina snällaste bilder! Har bilder i kameran som jag egentligen inte vill titta på! Och framför allt inte visa... Till slut blev det bara för mycket för mig och jag gick därifrån. Slutade fotografera.
Kameran åkte fram igen när processionen var över. Då kom städpatrullen på en gång för att få bort skräpet efter alla smällare!
Ja, det är minsann inte varje dag jag får det! Vi hade gudstjänst på Koh Lanta idag. Vi var inte så många, men fint var det! Och tänk att Baan Café bakar så goda kanelbullar(vi beställer bullarna till kyrkkaffet där)! De har till och med pärlsocker! Hitforslat av svenskar som vet att bagaren behöver det! 
