Bröllopsyra!

Vet inte om thailändarna är så intresserade av det engelska kungahuset, men vi blev påminda när vi var på stan idag, att det är bröllop i London! TV-apparater står alltid på i affärerna, men ingen verkar tycka det är något speciellt...

Vi skyndade oss hem för att bänka oss framför TV:n. Lite kul är det, tycker jag.

Naturen är med och gratulerar!

Så även jag! Dagen till ära har jag köpt en ny klänning med hjärtan! (Och katter...)! :)

Visst är den fin?! Och den har en rejäl svart dragkedja i ryggen. Kul!

Käre mannen har också gjort sig fin: han har rakat bort skägget! Var nog säkert 20 år sedan det hände senast.

Då är det dags för "bröllopsmiddag": pizzarester ur frysen. Framför TV:n.

Laddat!

Nu är jag redo för några timmars jobb, efter att ha gått/joggat på stranden en timme och sedan intagit frukosten på takterrassen. Käre mannen fick för sig att göra var sin mixed fruitshake och inte mig emot... Dags att dokumentera vårt skolbesök förra veckan, då vi pratade om påsken. Och sedan färdigställa vår inventarieförteckning. Vi har inhandlat en del sedan jag sist skrev på den. Bra att ha den komplett innan vi åker härifrån.

Glad påsk!

Vi har firat Påskdag hos Jörgen på hans restaurang "Trädgården" (kan väl inte finnas ett bättre ställe att fira påsken på?! Ibland är vi nästan glada att vi inte har en kyrkobyggnad!). Fyrtio personer var vi och efter gudstjänsten åt vi påskbrunch tillsammans! Allt fanns med på bordet, sill, lax, Jansson, till och med en Västerbottensost!

Så nu är vi glada och mätta!

Glad påsk alla vänner!

Igår och idag

Skärtorsdag igår och vi hade skärtorsdagsmässa här hemma hos oss. Vi visste inte någon som skulle komma, men vi blev åtta stycken. En fin stund.

En konfirmand som var med tillsammans med sin familj, hjälpte Per att duka av altaret när det var slut och kvar blev ett utblåst ljus, krucifixet och fem röda rosor. Det står kvar idag.

Tänk så det kunde bli...

... när jag fyllde år på Koh Samui!

Härligt!

Inget ont...

Vi har varit på resande fot i nästan en vecka och haft dålig internetuppkoppling, så nu kommer en liten summering.

Tre veckor efter att det varit rejäla regn och översvämningar i området nordost om Phuket, ser vi fortfarande rester av eländet. Vi åker bil till Surat Thani och det som vi trodde var en riktigt säker och bra motorväg med helt separerade körbanor, var helt plötsligt inte så säkert längre... Helt utan förvarning fick vi mötande trafik och förstod snart var det berodde på. En bit av den andra körbanan fanns inte längre!

Tydligt ser vi hur högt vattnet stod då.

På Koh Samui, som var väldigt drabbat, har mycket förstörts. På flera ställen renoveras det för fullt, men undrar just om de här husen går att få rätsida på?


Under normala förhållanden ska det inte vara något vatten alls här.

Men, som sagt, inget ont som inte har något gott med sig!
Vi ser något nere i vattnet där i palmodlingen.

Så roligt de har, de små barnen, där de paddlar omkring i en plastbalja.

Det är äkta glädje!

Glädjemorgon

Det gick upp ett ljus för mig i morse...!

Tänk att jag har så lätt att glömma allt det goda jag hela tiden får uppleva! Nu tänker jag på sådana vardagliga saker som att få vakna upp till en ny dag efter en hel natts god sömn, att ha arbetsuppgifter att ta tag i, att vara frisk mm, mm! Det som vi så lätt tar för givet.

Dessutom fick vi två extra glädjeämnen i morse: De kom båda via datorn:

Se http://ud-din.se/blogg/.

Vi har nämligen alldeles nyligen fått klartecken till att Svenska kyrkans närvaro här i södra Thailand kommer att fortsätta i tre år till! Det gläder oss oerhört och var inte helt självklart i dessa tider av hårda nedskärningskrav. Detta skriver Omar om i sin blogg och det var så roligt att läsa det i morse!

Lika roligt var det att få se att vår, från Afrika nyligen hemkomna, dotter hade lagt in många nya bilder på Facebook som jag fick ta del av via min man!

Och allt detta redan innan klockan var 9!

Vad ska det bli av denna dag?! Ser fram emot fortsättningen!

Husdjur

Vi har några små geckoödlor hos oss. De flesta finns på vår takterrass och kommer fram mot kvällningen när vi tänder våra utelampor. Då sitter de där och lurpassar på flugor och annat som dras mot ljuset och gör snabba anfall för att få sig en munsbit.

Just nu vet jag bara om en gecko som bor inomhus! Över ac:n i köket. Och det är väl bra att krypen där blir mat... Bäst tycker jag att det är om den håller sig däruppe under taket.

Men våra grannar har en större gecko-variant! Jag hade aldrig sett den förrän idag. Men jag har hört den! Den låter VÄLDIGT stor!

Idag hade den rymt. Till oss! Käre mannen var ute vid bilen och helt plötsligt smällde dörren igen som aldrig förr. Det visade sig att den var på väg in! Så, väl medveten om hur jag skulle reagera med en kanske 35-40 cm lång gecko inomhus, gjorde han en kärleksgärning och smällde igen dörren mitt framför nosen på den!

Och strax innan hade han hunnit fota med min kamera. Så nu har jag fått något att blogga om idag också...!

Två veckor

För två veckor sedan fick vi inte ha vår välkomstmiddag på Nai Yang beach eftersom det var ett riktigt regnväder då. Men ikväll, i solnedgångstid, fick det bli en avskedsmiddag i stället. Blöta hade de blivit alla tre tidigare idag, men inte av regn, utan genom "besprutning"!Vi tjejer åt godaste krabban i curry och firade så nyårsafton tillsammans med våra män som åt något annat gott! Solen var en stor apelsin som försvann någonstans i det gråblå!

Vände man blicken åt andra sidan, såg man att det drog ihop sig... Personalen på restaurangen började duka av borden där ute på stranden och vi anade att det var regnväder på gång!När vi klev ur bilen vid flygplatsen, VRÄKTE regnet ner!

Så vänner, när ni kom var det blött och när ni åkte var det blött på två sätt! Men ni slapp sätta er blöta på planet.

Och dessemellan har det varit riktigt bra, eller hur?!

Och Iréne, du som inte älskar att flyga direkt - TACK för att du ändå satte dig i denna märkliga farkost som kallas flygplan, och tog dig hit alla de mil som är mellan våra hem.

Önskar er den bästa resan!

Sawadee pii mai!

Idag och några dagar till, firas det thailändska nyåret och vi har tagit en sväng på stan. Killen på moppen kommer inte att vara torr många sekunder till! Alla är glada, blöta och slänger vatten på varandra.

Fick ett sms av Iréne som vi släppte av nere i Kata: "Här går det sjövilt till! Vi åker gärna med er hem!"

Så det var bara att plocka upp dem och åka hem igen. Nu ska vi försöka ta oss till flygplatsen och lämna våra vänner som åker hem till fosterlandet ikväll. Vi ska göra vårt bästa för att lämna dem torra på flygplatsen...

Det blir tomt igen här hemma!

Champagnefrukost

Jodå, barnen Mårtenssons, nu har just era föräldrar fått var sitt sängbord med lite frukost, för att fira att det idag var 30 år sedan de gifte sig! Och det är värt att fira tycker vi! Per rumsterade i köket ett tag och det resulterade i bl a snittar (en av dem var lite "het", tonfiskröra med chilli), utskurna hjärtan av melon och chokladdoppade jordgubbar!

Och dagen till ära, byttes josen ut... Vi tog lite rester på balkongen och tackade varandra för snart 29 år!

Söndagsutflykt

Så hade vi då laddat med snorklingsgrejer och undervattenskameran (har glömt den de två senaste gångerna vi varit där) och hoppades på att få en härlig dag i Ao Sane med många fina undervattensbilder.

Men idag hände det mer spännande saker på stranden än under vattenytan.

En svart "humla" som gillade att gnaga på bambu, tyckte Per var kul att få på bild. Det är han som tagit alla djurbilderna idag, men med min kamera, så därför får de komma in i min blogg! Nästa djur som drog till sig en intresserad publik, var den här ormen som dock låg stilla hela tiden, högt uppe i trädet.

När det ramlade ner en liten, grön kvist mitt framför näsan på mig, då blev jag lite rädd... Men roligast ändå var att vi äntligen såg en levande cikada. Bland insekter är cikadorna de som frambringar de starkaste ljuden. Vi hör dem dagligen. Det kan vara helt tyst och så plötsligt sätter de igång, en hel "orkester", som om de hade en dirigent! Så, efter en stund, blir det på en gång lika tyst igen. Märkligt!

Nu har vi också läst att cikadorna har en fiende, en trast som tycker om att äta cikador. Enda sättet att skydda sig mot trasten, är att kissa den rakt i ögonen!

Detta visste inte Per, men han blev "attackerad", och lite blöt!

När det var dags för nästa fotograf att ta kort på cikadan, fångade Per hur den gick till försvar mot det som den trodde var en trast!

Olas kamera blev blöt!

:)

Avslutar med en bild från toppen av Cape Promthep, Phukets sydspets, som vi åkte förbi på vägen hem. Högst upp finns en "helgedom" där folk lämnar ljus, rökelse och blommor och där fanns säkert hundratals elefanter i alla de storlekar.

Och material, ty dessa elefanter var inte levande!

Dop

I söndags hade vi gudstjänst i kapellet på Koh Lanta, gudstjänst med dop. Det lilla glada dopbarnet fick låna en dopdräkt som vi har fått av Vreta klosters församling.

Den har broderade hjärtan och Per vill gärna kalla den "Omgiven av kärlek" (om nu en dopdräkt ska heta något... :) ). Och häromdagen var det dags igen för ett nytt dop. Det är verkligen inte vanligt, kanske har vi haft sammanlagt fem dop under våra tre säsonger här.

Den här gången var det på Phuket och några som annars brukar arrangera vigslar, hade anlitats av dopfamiljen.

Stranden ligger på norra delen av ön och är alldeles öde.

Så, här, mitt på en öde strand, byggdes en liten "kyrka" upp. Dopfunten bestod av den skål som annars brukar innehålla champagneflaskor och is!

Och vi tyckte att den kunde inte bli vackrare, med sina vinrankor som bär upp vattnet för dopet!

Yes! Nu är jag döpt!

Efteråt åkte vi, filmare, ljudtekniker, gitarrist och präst, till ett hotell i närheten för att svalka oss lite.

En "ice coffee" passade bra.

Och vi ville gärna visa våra vänner att Phuket är vackert! Det tror jag i och för sig att de redan visste ... :).

Men härifrån har man en bedårande utsikt över hela Pang Nga-viken, så vi tyckte att det var värt ett besök.

När allt är bara beige...

... kan det vara vackert ändå! Förlåt om jag tjatar, men mina tidiga morgonpromenader är något jag verkligen älskar! Stranden ovan är Kata Beach och här nedan är några bilder från Koh Lanta sist vi var där.

Jag får väl ta med några snäckor hem? Som goda minnen!

Ser några olika djur som jag förstår lever lite farligt, eftersom det är så stor skillnad mellan ebb och flod. Och det går fort från det att vattnet går högt upp, tills dess att det sjunker undan ...

Dessa sjögurkor riskerar att spolas upp på torran sand snart.

Händer det, löser den det tydligen med att "plöja" sig ner/fram för att nå vatten.

Jag hoppas sjöstjärnan togs med av en våg tillbaka ut på djupt vatten!

Det är tryggare för den där.

Men vad har hänt?!

Störtdykning?

Eller har den bara stuckit huvudet i sanden?

Älgen bar

Ja, vi upptäckte idag att ett av våra favoritställen heter Älgen bar! Vi har kallat restaurangen för Krabbstället. Men nu vet vi bättre.

Vi som har haft ruggigt väder bra länge nu, njöt verkligen av en vacker solnedgång på Älgen bar! Långt därborta skymtar en av Phi Phi-öarna.

Och sedan var det dags att njuta av räkor respektive krabba i gul curry.

Tills knotten/myggen/flugorna, eller vad det nu var för svart som kryllade i luften runt omkring oss, kom! Då var det slutnjutet!

Som tur var hade vi i princip ätit färdigt och lämnade snabbt Älgen bar...

Dagens lyx!

Gånger två. Den första lyxen var att det gick att låsa om sig på toan! Fikapaus vid Amazonas Café är ett måste när vi åker till Koh Lanta men idag var det problem med låsen...

Men det löste sig... :) Och en stängd dörr är lika med en låst!

Lyx nummer två var en GOD, härlig middag nere stranden på restaurang Rann på Klong Dao Beach på Koh Lanta med tillhörande gott samtal.

Som avslutning visar Per bilder för vår gulliga servitris, från översvämningarna vi åkte förbi i Krabi.