Äntligen!

ALMA

Läser igen i SvD om att Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA-priset, Astrid Lindgren Memorial Award) har delats ut till en läsfrämjande organisation med verksamhet på Västbanken och i Gaza. Det gläder mig förstås! Citat ur artikeln:

Varför är läsning så viktigt för barn?
-Läsning är en nyckel till kunskap och kunskap en nyckel till frihet. Ju mer folk läser, desto mer får de veta och kan kommunicera med varandra och bringa godhet till världen.

Ja, så är det ju! Därför var det så roligt att se följande, när jag var i Bangkok och besökte ett dagcenter som låg i ett av de fattiga kvarteren:

Många hjälporganisationer har olika sorters verksamhet i området och alltså även denna, att hjälpa barn till läsupplevelser. Så viktigt, så bra att de finns också här!

The Indian

Såg att Svenska Dagbladet idag skrev om Koh Lanta som en riktig "svenskö". Ja, det stämmer nog. Många familjer tar "thaim out" och väljer Koh Lanta säkert mycket på grund av att det finns bra svenska skolor där för barnen.

Här kompletterar jag SvD:s reportage med en bild jag tog när vi var där senast. Vi hade hört att The Indian var ett ställe där många svenskar tycker om att träffas. Och Per går gärna till sådana "svensktillhåll" och presenterar sig för ägarna, så att de vet att Svenska kyrkan nu finns på plats. Om nu någon gäst skulle ha behov av en präst av någon anledning.

Vi såg lite folk utanför, men ingen personal. En av matgästerna sa:

- He is asleep.

Och se, där, under disken, låg en man och sov!

Vi går tillbaka nästa gång vi är på Koh Lanta och då ska jag se om han är vaken och ta en bild på honom. :) Jag är lite nyfiken på vem han är, mannen som lockar till sig så många svenskar...

Som spön i backen!

Vi har varit ute och åkt på små grusvägar vilket har gjort bilen SÅ smutsig! Därför var det bra att det ösregnade i morse! Man såg inte många meter från balkongen men när det lättat lite, passade Per på att tvätta bilen. Så nu är den ren och fin igen, så länge det nu varar...

Ikväll ska vi fira här hemma. För 25 respektive 21 år sedan födde vi barn just idag! Det är väl värt att fira?! Vi har varit iväg och köpt oxfilé (tror vi...!). Grattis Jonatan i München och Elina i Sydafrika (måste bara berätta att hon för några dagar sedan hoppade i världens högsta bungyjump! Den ådran har hon inte fått efter mig... Bra gjort Elina! Nu har du gjort det och behöver inte göra det någon mer gång, eller hur?!)

Gårdagens middag

Den intogs på Lazy House nere på stranden på paradisön Kho Koh Khao strax norr om Khao Lak. Vi njöt av thaimaten, men jag tror ännu mer av solnedgången och himlen som blev mer och mer dramatisk ju längre kvällen led:

Och det slutade med att vi fick gå hem i duggregn, men i morse sken solen igen!

Dagens rätt

Måste bekänna en sak: jag har slängt mat idag!
Vi var så hungriga och hade tänkt att åka ner till Nikitas trevliga restaurang vid havet och sitta under det stora trädet. Där vi suttit så många gånger förr. Men vi åkte förbi en marknad och stannade till. Jodå, de hade färdiggrillade spett, kokt ris i portionspåsar och wokade grönsaker som såg riktigt goda ut! Vi kan lika gärna äta hemma, tänkte vi och handlade en massa små påsar.
Spetten med fläskkött var goda, riset bra, de wokade grönsakerna toppen. Men det spett som såg så gott ut med lite rödfärgad glasyr, vad var det?! Bara fett!!! Det fick vara för min del.

Och röran som vi trodde var svamp, lök och ananas visade sig vara INÄLVOR i stället för svamp!

Vi slängde det, både Per och jag, vi som är uppfostrade att äta upp den mat man tagit! Men den här gången gick det inte! Jag hann inte ens fota! Ni får använda fantasin!

Var glada där hemma att ni kan fråga vad det är för ingredienser i det ni handlar! :)

Men i ärlighetens namn ska sägas att det är första gången vi blivit besvikna på maten här. Visst vet vi att de äter mat som vi inte alltid tycker om, t ex hönsfötter (säger man så?) men det ser man ju vad det är och behöver inte välja just det...

Och i ärlighetens namn nr 2: kanske är det dags att börja lära sig thai?!

Fler oaser i Bangkok

En annan oas, förutom Lumpiniparken, är Svenska kyrkan. Det är ett äldre hus med stor grönskande tomt, ligger väldigt centralt och är jättecharmigt!

Per skulle byta ut lappar på infotavlan. Bl a skulle han sätta upp information om välkomnandet den 5 april av nya kyrkoherden Lovisa . Han letade och letade efter nyckeln för att öppna skåpet men hittade ingen. Det fanns ingen nyckel! Det var nämligen inte låst! Och så har det funkat sedan 1993, i en storstad på tio miljoner människor! Det ni!

På söndagen var det dags för gudstjänst.

Vid kyrkkaffet efteråt fick vi njuta av svenskt kaffe och SÅ GODA kanelbullar! Och ett gott samtal. Det var en skön förmiddag!

En annan fantastisk oas i Bangkok är Baan Chivi Mai. Det är ett dagcenter som drivs av en kyrka. Människorna som är där, har av olika orsaker inte möjlighet att få något vanligt jobb. Men där tillverkar de bl a batiksidensjalar och små pärlnyckelringar som säljs till Sverige.

Det var en härlig stämning där!

Underbara människor som gör så fina saker! Här är deras oas.

One day in Bangkok

Så är vi då i Bangkok igen. Anlände i torsdags till den nya (två år) fina flygplatsen, Suvarnabhumi. Jag tar kort medan Per står och väntar på att våra väskor ska komma. Varje gång, på vilken flygplats vi än är, säger han högt och tydligt:

Tänk att folk ska ställa sig så nära att man inte ser när väskan kommer!

Fredagen börjar med att jag strosar runt på stadens gator. Jag köper något som jag inte vet vad det är bara för att jag tycker kvinnan är så söt och jag ville ta kort på henne. Fick senare veta att det är "sticky rice", ris och socker blandat, med andra ord lite godis. Jag smakade och "glömde" den sedan. Men den var ju inte så dyr...

Är det inte så mycket kunder, kan man ju passa på att titta sig i spegeln och snygga till sig lite! En inte helt ovanlig syn i detta land.

Det är ju mycket roligare att vara två när man jobbar, eller hur? Så då är man det. Vet inte om jag berättat om ordet sanuk? Det betyder både att arbeta och att ha roligt, vad jag förstår. Så oftast är man minst två som gör jobbet ihop. Då har man ju någon att prata med. Och det är ju roligt! Här putsas en skylt.

Det gäller att se upp, eller jag menar titta ner, när man går på trottoarerna här. Lite ojämt är det allt!

Någonstans får man börja, tänker mannen och fyller igen ett hål med cement och släter ut med mursleven. Tacksam är jag. Det blir nog bra så småningom!

Framåt eftermiddagen stämmer vi träff, Per och jag, i Lumpiniparken, en av Bangkoks oaser. Vi ser mest thailändare där. Någon tar sin motionsrunda:

Några gör vackert genom att gräva ner nya hibiskusplantor.

Lyfter man blicken, ser man även blommande träd! Underbart!

Gissa vad vi avslutade dagen med? Helt rätt, fotmassage! :)

Som en slickad katt!

Känner mig lite långhårig. Det får bli en promenad ner till Kata för klippning!

Schamponeringen är härlig, lite åt huvudmassage-hållet.

Sedan får jag en katalog med en massa modeller, för att kunna peka ut vilken frisyr jag vill ha. Lite kortare bara, säger jag.

-Same, same but shorter?

-Yes!

Hon klipper, fönar, lägger hårstrån tillrätta med stort allvar och ser riktigt nöjd ut när hon är klar. Jag lärde mig att man kan spraya på hårborsten och sedan borsta, så blir det bra. Men det visste ni förstås redan?! :)

Så tackar jag och säger att det är bra, betalar 300 bath och går hem igen.

Per är nyfiken på hur det blev. Det får bli ett nytt kort för att kunna jämföra före - efter. Nå, vad tycks?

Jag antar att lockarna kommer tillbaka efter nästa bad! :) Det är liksom lite mer jag, (som man säger...).

Hur går det med träningen?

Vi har hittat ett perfekt ställe i Phuket town med träningsredskap som man får använda gratis! Och vid varje station finns instruktioner på hur man ska göra och hur många gånger. Det är lite olika om man är man eller kvinna/barn...

Bra att börja med lite streching:

Så finns det en mängd redskap och det är bara att sätta igång!

Allt är väl inte av senaste snitt - men när man inte har en fast inkomst, är man glad att det är gratis...! Det finns till och med en man som säljer dricka där!

Det är bara ett litet problem. Det är så många här!

Alldeles fullt av makaker! Jag har hört att de är lite närgångna och gärna rycker en i kläderna. Så medan Per går ut och fotar träningsredskapen, sitter jag kvar i bilen...!

Så vår träning blir simning, en halvtimme varje morgon! Också det är gratis! :)