Saknar er redan!

Så var det dags för avskedsmiddag. Ofta tar vi våra vänner till Lee´s i Nai Yang, en enkel strandrestaurang som har god thaimat och där man sitter nere på sandstranden och har hela havet framför sig. Så även denna gång.

Väskorna är packade, det är två km till flygplatsen och vi har gott om tid innan flyget går till Bangkok och sedan vidare till Stockholm.

Det blev en härlig stund i den sköna, ljumma vinden.

Det måste bli ett sista solnedgångskort innan de lämnar Phuket för den här gången.

Nu blir det tomt där hemma i lägenheten, men vi kommer inte att sitta sysslolösa. Det märks att högsäsongen är på väg.

Och vi känner oss faktiskt redo!

Gårdagens favorit!

Hittade igår sötaste lilla killen högt uppe i ett träd tillsammans med två kompisar. De gjorde var många barn världen över älskar att göra: de byggde en koja! Oh, så roligt de hade!

Och just den här killen hade den häftigaste frisyren jag sett på länge! Hoppas att ni ser: helt snaggad förutom en liten "kalott" uppe på huvudet varifrån det kom en ganska tjock fläta, som efter ett tag delade sig i två! Långt ner på ryggen nådde de!
Tänk om jag hade kunnat prata med honom!

Vilken äventyrsfamilj!

Kom igår hem från Koh Lanta dit vi tog med våra kära gäster. Vi jobbade och de kopplade av. Sista arbetsdagen avslutades med en BBQ-middag på stranden och det var precis så mysigt som det ser ut på bilden! Nej, det var nog mysigare: den ljumma vinden och bruset från havets vågor får jag inte riktigt med på bilden. För att inte tala om hur god fisken och räkorna var...
Innan vi for hem, bjöds Per och jag på en timmes thaimassage av hotellägarinnan. Den här var alldeles för mjuk, tyckte Per! Jag tyckte att min tjej var precis lagom hård i nyporna! :)

Jag gjorde stora ögon när en STOR husbil åkte på färjan! Det ser man aldrig här i Thailand. Kunde inte låta bli att titta lite närmare på den.

En stolt fransman berättade för mig att de är en hel familj som är ute i fyra år! De har ett tvillingpar på 12 år och lillebror på 8! Skolan då, undrade jag förstås. De löser det med att ha hemundervisning, 3 timmar varje förmiddag.

Första året gjorde de Nord- och Sydamerika. Sedan skeppade de husbilen till Australien och flög själva dit. Där var de i 10 månader och så Nya Zeeland i 2. Nu är det Asien flera månader och sedan har de Afrika kvar. De har varit ute halvtid nu och har alltså två år kvar! Jag undrar just hur de hittade till lilla Koh Lanta? Jag hoppas nästan att jag ser dem igen här på Phuket. Skulle vilja prata mer med dem.

Ljög lite när jag sa att man inte ser husbilar här i Thailand. Den här varianten är inte så ovanlig...! :)

Shopping

Ser du vad det är som är så roligt?

Han var verkligen skicklig att manövrera den, killen i butiken. Han hinner förstås träna en hel del. Per köpte en i våras (efter att jag hade åkt hem...) och jag ser när Per håller på med den att den inte är lätt att hantera.

Den här får följa med hem till Stockholm!

Perfekt med lite shopping idag, eftersom vädret inte visar sig från sin bästa sida. Jo, för växtligheten, men inte för soltörstande svenskar!

Dags igen!

Ja, så är det dags igen för en av mina favoritsysselsättningar här: åka och möta gäster vid flyget! Nu är det bror/svåger David med familj som ska vara hos oss en dryg vecka. Så roligt!
Måste firas!

Vi fick dessutom höra att David och Maria just den här dagen firade 22-årig bröllopsdag! HURRA! HURRA!

Långt borta men ändå nära

Så efter en intensiv dag av arbete vid var sin dator, sätter vi oss i kväll och kopplar av med en film: Tom Hanks i Cast away. Det var en bra film, jag var riktigt tagen efteråt.
Då ser vi att Jonatan är on line och kvällen hinner bli natt när vi avslutar den med ett härligt samtal med vår äldste son. När man har barnen så långt bort, är det gott att åtminstone få inbilla sig att de är nära, i alla fall för en liten stund!
Tänk när min morfars syskon var missionärer i Mongoliet för nästan 100 år sedan! Inte fanns Skype då inte. Snacka om äventyr att då ge sig iväg till andra sidan jordklotet!

Om nu någon undrar...

vad jag har gjort idag, så kan jag berätta att jag i morse tog en strandpromenad. Jag älskar vår vackra strand och tänk, där låg en och annan

diamant!

Stor som en tennisboll och alldeles vacker!


Där fanns andra diamanter också: jag tror skolorna har lov nu, så jag såg många thaibarn leka och bada här idag.

Och självklart också barn långväga ifrån. Men är det några som har flytvästar på sig så är det barnen från Europa.

Så där ja. Passade på att göra lite jobb också. Thailändarna verkar tycka mycket om klisterlappar och nästan överallt där jag frågade om jag fick sätta upp dem, fick jag Yes, ok! till svar. Så nu är stränderna i Kata och Karon tapetserade med våra stickers på alla ställen där man kan handla något ät- och drickbart!

En kille ville ha en extra för att sätta på sin "motorbike". Javisst, han får gärna köra omkring och göra reklam för:

Svenska kyrkan, Phuket
finns här för dig!
www.svenskakyrkan.se/thailand

Känner mig stolt över en annan sak som jag gjort idag: körde ner till Kata och hem igen! Med moraliskt stöd av min man... :) Kanske, kanske att jag börjar våga köra i detta livsfarliga myller av bilar och moppar...

Till sist: Just idag för två år sedan kom vi med var sin resväska och bara en hotelladress i handen och hade ingen aning om hur livet här skulle bli. Nu vet vi mer. Och är väldigt glada över hur dessa två år har blivit.

Ett år (en säsong) till, sedan får vi se vad som händer...