Jag har berättat om Dao förut, kvinnan från Phuket som nu bor någonstans utmed vägen till Koh Lanta och vi stannar alltid till hos henne. Hon är så bra på engelska och det är roligt att prata med henne. I höstas berättade hon att hon skulle få barn, sitt tredje, vid jul. Så när vi åkte förbi i januari, såg vi fram emot att få se en liten söt baby. Men nej! Hon var fortfarande tjock om magen.

När vi åkte samma väg i februari, hade vi köpt med oss ett par små paket med babykläder. Rosa, eftersom hon berättat för oss att hon visste vad hon skulle få (men hon hade inte berättat det för sin man!) och vi trodde att vi kom ihåg att det skulle bli en flicka.
Men, det skulle bli en pojke och han hade inte kommit än! Vi gav ändå paketen. Det gjorde ingenting att de var rosa, det var ju ingen klänning i alla fall.
Däremot fick vi se hennes fina dotter.

Men nu, den här turen, fick vi se honom! Inte i våra rosa kläder, någon annan hade också gett små, rosa, söta kläder! Tre veckor gammal var han nu. Så fin.
Han låg utan blöjor eftersom det är så varmt. Och Dao rakar huvudet på honom av samma orsak.

Han sover på dagarna och är vaken på nätterna, så Dao var ganska så slut. Men nu till helgen ska hon öppna butiken igen. Butiken där hon står och säljer korgar precis utmed den starkt trafikerade motorvägen. Alla dagar i veckan. Då får lillen vara med. Här har man ingen lång mammaledighet inte!