Så hade vi då laddat med snorklingsgrejer och undervattenskameran (har glömt den de två senaste gångerna vi varit där) och hoppades på att få en härlig dag i Ao Sane med många fina undervattensbilder.
Men idag hände det mer spännande saker på stranden än under vattenytan.
En svart "humla" som gillade att gnaga på bambu, tyckte Per var kul att få på bild. Det är han som tagit alla djurbilderna idag, men med min kamera, så därför får de komma in i min blogg!
Nästa djur som drog till sig en intresserad publik, var den här ormen som dock låg stilla hela tiden, högt uppe i trädet.
När det ramlade ner en liten, grön kvist mitt framför näsan på mig, då blev jag
lite rädd... Men roligast ändå var att vi äntligen såg en levande cikada. Bland insekter är cikadorna de som frambringar de starkaste ljuden. Vi hör dem dagligen. Det kan vara helt tyst och så plötsligt sätter de igång, en hel "orkester", som om de hade en dirigent! Så, efter en stund, blir det på en gång lika tyst igen. Märkligt!
Nu har vi också läst att cikadorna har en fiende, en trast som tycker om att äta cikador. Enda sättet att skydda sig mot trasten, är att kissa den rakt i ögonen!
Detta visste inte Per, men han blev "attackerad", och lite blöt!
När det var dags för nästa fotograf att ta kort på cikadan, fångade Per hur den gick till försvar mot det som den trodde var en trast!
Olas kamera blev blöt!
:)
Avslutar med en bild från toppen av Cape Promthep, Phukets sydspets, som vi åkte förbi på vägen hem. Högst upp finns en "helgedom" där folk lämnar ljus, rökelse och blommor och där fanns säkert hundratals elefanter i alla de storlekar.
Och material, ty dessa elefanter var inte levande!
Idag och några dagar till, firas det thailändska nyåret och vi har tagit en sväng på stan. Killen på moppen kommer inte att vara torr många sekunder till! Alla är glada, blöta och slänger vatten på varandra.
