Var inte rädd...

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,

ett namn som skyddar dig nu när du går.

Din ensamhet har stränder in mot ljuset.

Var inte rädd. I sanden finns det spår.

Krister, Lovisa (vår kära kyrkoherde från Bangkok) och vi har haft medarbetarsamling här på Phuket och vi har haft några fina dagar med många givande samtal. När det var dags för dem att resa, hann vi med att stanna till vid minnesmärket nära flygplatsen. På den här platsen genomfördes alla hemfärdsceremonier för de döda svenskarna efter tsunamin. Och varje gång sjöngs Ylva Eggehorns fina psalm ""Var inte rädd". Den finns inristad i en av stenarna och vi sjöng den idag, vi också. Det finns tre fina verser till, se psalm 256 i den svenska psalmboken!

Inte varje dag...

Nej, det är minsann inte varje dag man sitter vid ett bord, bredvid en pool och har ett kollegieblock och en massa viktiga papper framför sig (och en kaffekopp svart kaffe)!

Det är inte heller varje dag man har sin chef från Uppsala här på besök!

Nu var det dags för PU-samtal och det tar oss tre och en halv timme att gå igenom de 32 frågorna vi fått tidigare att förbereda. Och jag är så glad över att kunna ha ett PU-samtal så här, istället för via telefonen som det var förra gången. Det här var bra mycket trevligare.

Och vad tror ni att vi svarade på frågan:
"Hur fungerar samarbetet i arbetsgruppen?"

Jo, faktiskt, vi tycker båda att det går riktigt bra! :)

Krister, som är på turné bland sina anställda i Sydostasien, är hos oss fyra dagar för att sedan fara vidare till kyrkans folk i Australien, sedan till Bangkok och så Singapore. Så kan det vara för en regionschef inom Svenska kyrkan i utlandet.

Ska det funka nu?

Härligt! Nu har han varit här igen, mannen bakom vår framgång...! :)

Vi får väl se. Det vore ju underbart att slippa bli irriterad över dålig uppkoppling var och varannan dag! Att kunna komma åt jobbmailen direkt, snabbt hitta bilder till bloggandet eller att se er bra, kära vänner, då vi skypar.

Kanske det är några andra här i huset som blir irriterade över att de inte längre kan ladda ner filmer och musik i samma utsträckning som nu...

Jodå, nu slåss vi om utrymmet i cyberrymden. Men vi har stått tillbaka länge nog! Hoppas, hoppas att det kommer att fungera bättre nu!

Saknar er redan!

Så var det dags för avskedsmiddag. Ofta tar vi våra vänner till Lee´s i Nai Yang, en enkel strandrestaurang som har god thaimat och där man sitter nere på sandstranden och har hela havet framför sig. Så även denna gång.

Väskorna är packade, det är två km till flygplatsen och vi har gott om tid innan flyget går till Bangkok och sedan vidare till Stockholm.

Det blev en härlig stund i den sköna, ljumma vinden.

Det måste bli ett sista solnedgångskort innan de lämnar Phuket för den här gången.

Nu blir det tomt där hemma i lägenheten, men vi kommer inte att sitta sysslolösa. Det märks att högsäsongen är på väg.

Och vi känner oss faktiskt redo!

Gårdagens favorit!

Hittade igår sötaste lilla killen högt uppe i ett träd tillsammans med två kompisar. De gjorde var många barn världen över älskar att göra: de byggde en koja! Oh, så roligt de hade!

Och just den här killen hade den häftigaste frisyren jag sett på länge! Hoppas att ni ser: helt snaggad förutom en liten "kalott" uppe på huvudet varifrån det kom en ganska tjock fläta, som efter ett tag delade sig i två! Långt ner på ryggen nådde de!
Tänk om jag hade kunnat prata med honom!

Vilken äventyrsfamilj!

Kom igår hem från Koh Lanta dit vi tog med våra kära gäster. Vi jobbade och de kopplade av. Sista arbetsdagen avslutades med en BBQ-middag på stranden och det var precis så mysigt som det ser ut på bilden! Nej, det var nog mysigare: den ljumma vinden och bruset från havets vågor får jag inte riktigt med på bilden. För att inte tala om hur god fisken och räkorna var...
Innan vi for hem, bjöds Per och jag på en timmes thaimassage av hotellägarinnan. Den här var alldeles för mjuk, tyckte Per! Jag tyckte att min tjej var precis lagom hård i nyporna! :)

Jag gjorde stora ögon när en STOR husbil åkte på färjan! Det ser man aldrig här i Thailand. Kunde inte låta bli att titta lite närmare på den.

En stolt fransman berättade för mig att de är en hel familj som är ute i fyra år! De har ett tvillingpar på 12 år och lillebror på 8! Skolan då, undrade jag förstås. De löser det med att ha hemundervisning, 3 timmar varje förmiddag.

Första året gjorde de Nord- och Sydamerika. Sedan skeppade de husbilen till Australien och flög själva dit. Där var de i 10 månader och så Nya Zeeland i 2. Nu är det Asien flera månader och sedan har de Afrika kvar. De har varit ute halvtid nu och har alltså två år kvar! Jag undrar just hur de hittade till lilla Koh Lanta? Jag hoppas nästan att jag ser dem igen här på Phuket. Skulle vilja prata mer med dem.

Ljög lite när jag sa att man inte ser husbilar här i Thailand. Den här varianten är inte så ovanlig...! :)

Shopping

Ser du vad det är som är så roligt?

Han var verkligen skicklig att manövrera den, killen i butiken. Han hinner förstås träna en hel del. Per köpte en i våras (efter att jag hade åkt hem...) och jag ser när Per håller på med den att den inte är lätt att hantera.

Den här får följa med hem till Stockholm!

Perfekt med lite shopping idag, eftersom vädret inte visar sig från sin bästa sida. Jo, för växtligheten, men inte för soltörstande svenskar!