En gång är ingen gång...

...två gånger är en vana. Visst är det så man säger?

Och därför, mina vänner, kan jag berätta att jag numera har för vana att ta bilen ner till stranden! Alldeles själv! Japp!

Käre mannen sitter hemma och jobbar vid datorn medan jag tar mina morgonpromenader. Och nu kör jag alltså ner alldeles själv!

Bättre sent än aldrig kan man säga. Det tog mig två år att våga sätta mig bakom ratten och åka ut i denna kaotiska trafik. Det är vänstertrafik, moppar som far som yra höns runt omkring en och bilar som kommer från alla håll...

Vi har ju vår lilla skyddsängel i bilen. Får förlita mig till att den bevarar både mig, bilen och alla runt omkring!

Strax efter 8 var jag nere och då var det en hel del som joggade eller promenerade. Solstolarna var fortfarande tomma. Men bara någon timme senare är det fullt överallt.

Denna morgon var så klar och fin. Det kommer nu, det fina vädret.

Här några bilder från promenaden.

Kvinnan som metar, fullt påklädd.

Och killen som undrar var han ska lägga ut sina nät.

Nu har också alla longtailbåtarna kommit fram, redo att ta med turister ut på dagsturer till olika öar och stränder. Men så här dags på morgonen har de inte hunnit ut än.

Passar på att önska er en

GLAD FÖRSTA ADVENT!