Bra att ha-sak

Den står i kapellet på Koh Lanta. Kvasten som är så lång. För att nå spindelnät i taket.

3 februari

En av de svenska skolorna hade under torsdagen en aktivitetsdag för att samla in pengar till burmesiska flyktingbarn. Familjerna och jag var där, köpte lotter, fikade och deltog i diverse olika roligheter. Så var det också gudstjänstdag. På väg upp till kapellet möts vi alltid av kvinnan som har nyckeln och öppnar för oss. Vi talar med de få thaiord vi kan, med händerna och det blir många skratt! Hon bor med sin man och barn och barnbarn i plåtskjulet alldeles intill kapellet.
Utanför har hon lagt chilli på tork och hon skrattar gott när hon ser att jag fotar!

Jag har tagit med mig tre tempelblommor från vår hotellträdgård för att ha som altarblommor. Och plockar några gräs utanför. Vackrare kan det inte bli!

Vi har kyndelsmässa för små och stora. Vi var inte många, men vi var både små och stora!
Här yngste deltagaren, 8 månader.

Det blev lite fikabröd över och jag gick till butiken som har precis allt för att köpa plastpåsar till kakorna. Där satt kvinnan som alltid sitter där, från 8 på morgonen då de öppnar, till 10 på kvällen då de stänger. Sju dagar i veckan! Det är alltid hon som tar betalt och är det ingen kund, så är det TV som gäller!

Nu ska jag gå till skolan och lämna de pengar vi samlade in i kollekten. De ska få gå till deras projekt med den burmesiska barnen.

Meeting Monday 9.30

Var med om något mycket märkligt idag. Vi hade bokat tid med borgmästaren som sitter på kommunhuset här i Kata. Halv tio skulle vi vara där och hade vår vicekonsul med oss som tolk. Vi är i god tid och får gå in direkt. Bakom ett stort skrivbord fullt med högar av pärmar (ingen dator så långt ögat kan se), sitter en man. Han ler inte, hälsar knappt. Vi blir anvisade de två stolarna framför skrivbordet, Jarunee får stå.

Så börjar vi berätta vilka vi är och vad vi har för uppgift här. Efter några minuter säger han att han inte har så mycket tid.

Så vi gör ett nytt försök att fatta oss kort. Förutom att berätta om vårt uppdrag, har vi ett par önskemål: vi behöver få en gatuskylt nere vid stora vägen som visar vad vår lilla gata heter. Och vi önskar få hjälp med att hitta en lokal som den skandinaviska AA-gruppen kan få hålla till i då de har möten, två kvällar i veckan (Anonyma alkoholister som gör ett jätteviktigt jobb här!). Vet han vem som kan hjälpa oss med detta?

Nu ler han för första gången och lovar att han ska hjälpa oss. Han ska höra av sig. Vi har sett till att han har information om vår verksamhet på thai och våra visitkort.

När vi så var ute igen, ber Jarunee om ursäkt. Detta är så typiskt thai. Att han som är borgmästare, inte tycker sig ha tid med oss. Hon skäms verkligen.

Och jag, jag lovar att berätta på bloggen om vi får hjälp med någon av de saker vi önskar få hjälp med!

Jag hade så gärna velat ta ett kort på mannen bakom skrivbordet. Men jag vågade inte.

360

Hur skriver jag "grader"? Jag vet inte, ni får tänka er en liten ring efter 360 i rubriken. För så heter stället vi ibland stannar till vid, om vi behöver lite i oss. Det ligger strax norr om Phuketön och ligger på en kulle.

Den här gången var det lunchdags och det blir räkor. Man måste äta räkor med händerna, det är alltid lite skal kvar på räkorna i thailändsk matlagning, varför vet jag inte.
Så bra! Här finns handfat att tvätta händerna i innan maten. Det vackraste handfat jag sett!

Man måste trampa på en pedal för att få vatten. Vatten som rinner ur en vit snäcka ner i ett jättestort snäckskal!

Helt plötsligt ser vi att vår söta servitris har knäböjt framför en av gästerna. Det är en munk och han välsignar henne. Jag missar att fota det, men här har de lite samspråk efteråt. Mitt i det allra vardagligaste, är det helt naturligt med en religiös handling. Om man är thailändare vill säga. Synd att vi ser så annorlunda på det.

En bön om Guds välsignelse en måndag förmiddag på jobbet! Det vore väl inte helt fel?!

Ett litet regnväder drar snabbt förbi.

Och vi gör det vi nästan aldrig gör här: tar kaffe och var sin bakelse till efterrätt! :)

Ska något in, måste något ut, som Pers moster sa.

För att riktigt få 360 graders vy, kan man under helgerna åka upp i denna. Då tar de hit en lyftkran och man hissas 20-30 meter upp i luften. För 40 baht.

För mig räcker det bra med den fina utsikt som är.

Till sist lite gungande innan vi rullar vidare hemåt.

Och nu, tidigt lördag morgon, har vi sagt Farväl till Kim och Micke. Lycksam resa önskar jag.

Tack för att ni kom! Så roligt vi har haft!

Måste bara...

... låta er få följa med på den morgonpromenad Per och jag gjorde i går morse, mellan 8 och 9, i Khao Lak.

I Kata får man betala 100 baht (ca 23 kronor) för att få en solstol. Även om man kommer kl 16 och bara ska vara där en timme eller två! Här i Khao Lak är inte solstolarna många, men de som finns, får man låna gratis! Härligt!

Här är det milsvida stränder och alldeles lugnt. Folk badar eller promenerar mest och det finns inte många försäljare.

Men, det som hände för sex år sedan, blir i alla fall jag extra påmind om när jag är här i Khao Lak.

Det är så bedårande vackert!

Och det var så fruktansvärt det som hände då.

Men livet går vidare. Här en restaurant som laddat med mycket färsk frukt för dagens fruit shakes och mixed fruit plates. Det är ju bara det med stavningen... (RESTDURDNT!)

Men vad gör väl det i det stora hela?!

(Säger en gammal lågstadielärare...!)

Liten men naggande god...

...sa en konfirmandlärare till mig på konfalägret jag gick när jag var 15 år. Jag minns det än! Han som sa det har säkert glömt bort det, men inte jag...

Det är inte ofta jag känner mig kort, särskilt inte här i Thailand. Här hör jag väl nästan lite mer till de normallånga. Kanske...

MEN...

När vi får besök av Micke, då! Då får jag säga som min kollega Josefine sa (hon var i min storlek): Jag är liten, men jag finns!

Och Micke och jag, vi finns båda två! Men på lite olika sätt... :)

Han ser liksom världen från en lite annorlunda vinkel bara!

Härliga lediga lördag!

Det har varit en intensiv arbetsvecka för mig eftersom min arbetskamrat är hemma i Sverige och jag håller ställningarna här... Så nu, när det är lördag, bestämmer vi oss för att åka till Nai Harn beach för att riktigt njuta en ledig dag! Kim, Micke och jag hyr var sin solstol redan på förmiddagen och har dem kvar ända tills solen har gått ner!
Man ska ju läsa böcker när man sitter i sin solstol, det gör alla... Här är det "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" som gäller! Rekommenderas!

För att göra Per lite avundsjuk, tar jag med den här bilden. Han (jag tror att det är en han av någon anledning...) kom från ingenstans och landade på stranden. En snygg landning!

Så hittade vi till en italiensk restaurang i närheten och åt riktigt gott!

Solnedgång på Phuket är något alldeles fantastiskt! (Men det är lika fantastiskt på Öland...) Och när klockan närmar sig halv sju och solen är på väg ner i havet, finns hundratals människor kvar på stranden och bara njuter. Tänk att det är så fascinerande med en solnedgång!

Det måste förevigas! Verkar som att det är sista gången solen går ner. Man måste bara njuta!

Och visst är det vackert! Det tar bara ett par minuter, så är den borta.

Men åter igen imorgon! :)