Var med om något mycket märkligt idag. Vi hade bokat tid med borgmästaren som sitter på kommunhuset här i Kata. Halv tio skulle vi vara där och hade vår vicekonsul med oss som tolk. Vi är i god tid och får gå in direkt. Bakom ett stort skrivbord fullt med högar av pärmar (ingen dator så långt ögat kan se), sitter en man. Han ler inte, hälsar knappt. Vi blir anvisade de två stolarna framför skrivbordet, Jarunee får stå.
Så börjar vi berätta vilka vi är och vad vi har för uppgift här. Efter några minuter säger han att han inte har så mycket tid.
Så vi gör ett nytt försök att fatta oss kort. Förutom att berätta om vårt uppdrag, har vi ett par önskemål: vi behöver få en gatuskylt nere vid stora vägen som visar vad vår lilla gata heter. Och vi önskar få hjälp med att hitta en lokal som den skandinaviska AA-gruppen kan få hålla till i då de har möten, två kvällar i veckan (Anonyma alkoholister som gör ett jätteviktigt jobb här!). Vet han vem som kan hjälpa oss med detta?
Nu ler han för första gången och lovar att han ska hjälpa oss. Han ska höra av sig. Vi har sett till att han har information om vår verksamhet på thai och våra visitkort.
När vi så var ute igen, ber Jarunee om ursäkt. Detta är så typiskt thai. Att han som är borgmästare, inte tycker sig ha tid med oss. Hon skäms verkligen.
Och jag, jag lovar att berätta på bloggen om vi får hjälp med någon av de saker vi önskar få hjälp med!
Jag hade så gärna velat ta ett kort på mannen bakom skrivbordet. Men jag vågade inte.
