Fredagen börjar med att jag strosar runt på stadens gator. Jag köper något som jag inte vet vad det är bara för att jag tycker kvinnan är så söt och jag ville ta kort på henne. Fick senare veta att det är "sticky rice", ris och socker blandat, med andra ord lite godis. Jag smakade och "glömde" den sedan. Men den var ju inte så dyr...
Är det inte så mycket kunder, kan man ju passa på att titta sig i spegeln och snygga till sig lite! En inte helt ovanlig syn i detta land.
Det är ju mycket roligare att vara två när man jobbar, eller hur? Så då är man det. Vet inte om jag berättat om ordet sanuk? Det betyder både att arbeta och att ha roligt, vad jag förstår. Så oftast är man minst två som gör jobbet ihop. Då har man ju någon att prata med. Och det är ju roligt! Här putsas en skylt.
Det gäller att se upp, eller jag menar titta ner, när man går på trottoarerna här. Lite ojämt är det allt!
Någonstans får man börja, tänker mannen och fyller igen ett hål med cement och släter ut med mursleven. Tacksam är jag. Det blir nog bra så småningom!
Framåt eftermiddagen stämmer vi träff, Per och jag, i Lumpiniparken, en av Bangkoks oaser. Vi ser mest thailändare där. Någon tar sin motionsrunda:
Några gör vackert genom att gräva ner nya hibiskusplantor.
Gissa vad vi avslutade dagen med? Helt rätt, fotmassage! :)
4 kommentarer:
Vilken underbar bild på Per! Nog ser man att all världens bekymmer vilar på hans axlar. Inte kan någon vara orolig, stressad eller nervös efter en flygresa när man bara skall hämta sin väska på bandet... Hoppas trumpenheten gick över!
Det kan inte vara enkelt att bestämma sig för vart man ska titta när man är ute och går. uppåt - för att se på de vackra blommande träden, eller neråt - för att se ojämnheterna på gatan så man inte ramlar, eller runtomkring - för att akta sig för trafiken. Viss risk för nackspärr....
Iréne
Så, kul att ta igen lite av den läsning jag missat under tiden jag inte haft internet!
Roliga bilder!
Kan berätta att folket här var precis lika irrationella som på Bangkoks flygplats, nu när jag landade.
Nu har jag haft en rolig stund och läst lite om er igen, det var en liten tid sen sist. Skulle vilja se alla de där vackra blommorna, de ser ju nästan konstgjorda ut. Ni är verkligen bruna som pepparkakor, annat än vi blekfisar av Sverige så här års.
Kram Kristina
Skicka en kommentar